njurbäckenet, förstorad övre ände av urinledaren, röret genom vilket urin strömmar från njuren till urinblåsan. Bäckenet, som är formad något som en tratt som är krökt till ena sidan, är nästan helt innesluten i den djupa indragningen på den konkava sidan av njuren, sinus. Den stora änden av bäckenet har ungefär koppliknande förlängningar, kallade calyces, inom njuren-det här är hålrum där urin samlas innan den strömmar in i urinblåsan.,
liksom urinledaren är njurbäckenet fodrat med ett fuktigt slemhinneskikt som bara är ett fåtal celler tjocka; membranet är fäst vid en tjockare beläggning av glattmuskelfibrer, som i sin tur är omgivet av ett skikt av bindväv. Bäckens slemhinna är något vikad så att det finns utrymme för vävnadsutvidgning när urinen distenderar bäckenet. Muskelfibrerna är anordnade i ett längsgående och ett cirkulärt skikt. Sammandragningar av muskelskikten förekommer i periodiska vågor som kallas peristaltiska rörelser., De peristaltiska vågorna hjälper till att driva urin från bäckenet i urinledaren och urinblåsan. Bäckens och urinledarens foder är ogenomträngligt för de normala ämnena som finns i urinen; sålunda absorberar väggarna i dessa strukturer inte vätskor.